Låt mig måla upp en annan bild av Malmö. När jag flyttade till Malmö 1998 var det fortfarande en stad som långsamt höll på att ta sig ur sin gamla rock. Industristaden med sitt varv, sin mätta attityd ”a vaudådå”.  Sömnigt, smågrått och i stor utsträckning med en backspegel som kompass. Men i höjd med millennieskiftet började en annan stad ta form (ja, för all del, kanske påbörjades transformationen något tidigare). Den utveckling som staden sedan dess gått igenom tycker jag är milt sagt helt enastående. Det finns en framtidstro och en vilja att förändra, skapa något nytt, som inte många andra städer kan matcha. Kanske för att staden på många sätt är sprunget ur just ingenting, man har på det sättet inte så mycket att förlora eller gamla traditioner att värna om. Det som är nytt, är också förenat med något positivt. Den kraft som finns i det förhållningssättet tycker jag är kärnan i dagens Malmö, inte våld, brott och skottlossning.

Det byggs, det utvecklas nya stadsdelar, ny infrastruktur. Det finns en driven högskola som skapar utbildningar med framtidsvisioner, något som en gammal inbiten lundastudent måste imponeras av. Det finns ett drivet företagande, ofta små företag, som genomsyrar staden med en vital entreprenörsanda. Man vill, man satsar, man vågar. Men det som får mig att kanske älska Malmö mest, är mångfalden, att det finns plats för alla, att det är högt i tak. Jo, jag vet, det finns konflikter som blossar upp ur denna mångfald också, men återigen, i alla fall i mina ögon, så är det positiva som mångfalden står för så mycket starkare än det negativa. Det som får mig varm, och får mig att värna om min stads goda rykte, det är den känsla som infinner sig när jag en varm sommarkväll drar på mig badkläderna och cyklar ner till mitt älskade Sibbarp. Det som möter en där är det verkliga Malmö, det som tidningarna glömmer att skriva om.  Ett fält av dofter, av ljud och människor. En brygga full av barn från alla världens hörn. Som hoppar bomben sida vid sida.

Hur ofta har jag inte fått frågan, inte sällan från någon som själv bor i en sömnig villaförort till Malmö, ”hur kan du låta dina barn växa upp i Malmö”. På det kan jag bara svara, det finns inget bättre ställe att växa upp. Visst, vi kan inte blunda för det som händer på Malmös gator, men det ska aldrig få lov att prägla mina barn. Det som ska prägla dem är det verkliga Malmö: en stad där de får möta livet, människorna och viljan att anta en utmaning. Här får de möta framåtandan, framtidstron och det brinnande entreprenörskapet. Inget slätstruket liv som fråntar dem alla motgångar och utmaningar som det innebär att vara del i en stad som är en naturlig mötesplats för alla sorters människor och kulturer. Jag kan inte tänka mig en bättre stad att låta mina barn växa upp i.

Så Malmöbor – dags att räta på ryggen. Vi är en stad som vill och kan, och med den inställningen kommer vi också att ta oss ur den våldsspiral som allt för länge har präglat bilden av vår stad. Jag vet inte hur du känner – men jag älskar mitt Malmö!

Förutom en spännande jobbvår, är ett annat livsprojekt nu också officiellt igång. Idag blev det klart med bygglov, så i sommar kommer allt jobb att ske från trädäcket på nya sommarstugan i Rammsjöstrand… hoppas jag i alla fall. Håll tummarna för att vi håller tidsplanen!

Inte utan att det ska bli lite gött med jul!

Så kan vi lägga ännu en sajt till handlingarna. Denna gång är det Journal Digitals nya webbplats som gått live. Joshua Alvarez på Sven Eighteen har gjort designen, och Antonio på 040 och Linus Bohman har stått för systemutveckling. Första gången för mig att arbeta med Drupal som CMS, riktigt kul, vilket kanonsystem! Som vanligt har mitt fokus varit projektledning, informationsarkitektur, copy och editering. En kul funktion på sajten är det användarforum som ska fungera som en diskussionsplattform för Journal Digitals användare. Se resultatet på www.journaldigital.se.

Så var vi äntligen live! E.ON ES har genomgått sitt varumärkesbyte och heter från och med 1 september ONE Nordic. Jag har varit projektledare för externa webben  i varumärkesbytet, och har tillsammans med mina kompetenta vänner på KAN jobbat fram struktur och innehåll. KAN har stått för design, gränssnitts- och systemutveckling. Och visst blev det bra! Tack alla som varit inblandade på KAN och ES, förlåt ONE, för gott teamarbete. Nyfiken på resultatet? Kolla in ONE-sajten här.

Ha en skön sommar, så hörs vi efter den 1 augusti, då Kruta öppnar upp igen.